"6:e november skickade den socialdemokratiska övergångsregeringen ut förslaget om inskränkningar i fackförbundens stridsrätt på remiss. Det ska bli förbjudet att vidta fackliga stridsåtgärder, om inte syftet är att trycka på för att få kollektivavtal. Experter menar att det kommer bli omöjligt att ta strid för ett eget kollektivavtal, om det redan finns ett kollektivavtal med en annan fackförening på arbetsplatsen.

Arbetsrättsexperter är kritiska till förslaget och det har talats om risken för gula fack och risken för att avtalsshopping blir vanligt. Gula fackförbund är fack som kontrolleras av arbetsköparna. Avtalsshopping innebär att arbetsköpare väljer det billigaste kollektivavtalet , inte det som arbetarna vill ha. Detta är viktiga delar, men idag ska jag prata om mer oförutsedda konsekvenser, saker man kanske inte tänker på i debatten men som är mycket allvarliga.

För att förstå vilka konsekvenserna kan bli, är det viktigt att förstå vad en stridsåtgärd är. Vad vill de förbjuda? För att förstå det behöver vi titta på vad Arbetsdomstolen (AD), har klassat som stridsåtgärder genom åren. I en dom i AD från 2005 (nr 116) säger domstolen att "i princip varje åtgärd, en handling, eller en underlåtenhet av beskaffenhet att kunna faktiskt inverka på den part mot vilken åtgärden riktas, kan vara en stridsåtgärd". Det är alltså ett vidsträckt begrepp. Många handlingar omfattas vilket gör att det blir stora konsekvenser vid ett förbud. En stridsåtgärd kan företas av en organisation på arbetsmarknaden, eller en part i anställningsförhållanden, d.v.s ett fack eller en arbetsköpare. För vår del kan vi definiera en stridsåtgärd som: ”En åtgärd med ett fackligt syfte som har en kollektiv prägel och som har potential att vara framgångsrik”. Det som inte kan klassas som stridsåtgärder är t.ex. åsiktsyttringar, dvs allmänna uttalanden, kritik eller propaganda, framställande av önskemål, begäran om förhandling och liknande. Kvalificerade åsiktsyttringar med ett tydligt syfte och en reell möjlighet att påverka motparten är dock klassade som stridsåtgärder enligt AD.

I en dom från AD 1982 (nr 31) klassades en flygbladsutdelning mot söndagsöppet organiserad av Handels, som en indirekt bojkottuppmaning och blev därför klassad som stridsåtgärd. Ett annat exempel är en annons i en tidning som blev klassad som stridsåtgärd när "tio elektriker i Västervik söker arbete", från en dom i AD 1976 (nr 130). Det betyder att detta förbud mot stridsåtgärder i alla andra fall än då syftet är att teckna kollektivavtal är mycket långtgående. Det kan bli så att ett fackförbund som delar ut flygblad för att t.ex. protestera mot att ett företag inte följer ett kollektivavtal kan resultera i att det fackförbundet riskerar böter i AD. Om ett fackförbund blir dömt för olovlig stridsåtgärd kan de bli ersättningsskyldiga för alla påstådda förluster som ett företag kan tänkas ha i samband med en stridsåtgärd, vilket kan bli dyrt.

En annan konsekvens av förslaget är att företag har en obegränsad rätt att köpa ut anställda; om de säger upp någon i strid med lagen och blir dömda för detta, kan de ändå betala sig fria och avskeda den anställda. Hittills har arbetare kunnat strejka för att hjälpa sina felaktigt behandlade arbetskamrater, något som nu kommer bli omöjligt. Inte minst #metoo-kampanjen har visat oss hur mycket skit det är som förekommer på arbetsplatser och att fackförbund nu ska fråntas all rätt att protestera mot företag eller chefer som beter sig illa, trots att de har kollektivavtal är helt katastrofalt.

Det är alltså inte så att detta förbud är ett ”kirurgiskt ingrepp” som förbudsivrarna påstår utan snarare ett gigantiskt hammarslag mot hela den fackliga rörelsen. Om vi inte lyckas mobilisera brett i alla fackförbund, inte bara i de fristående facken utan också i LO, TCO och SACO kommer detta förslag att bli svensk lag. Även om det värsta händer får vi inte glömma att det inte blir omöjligt att kämpa bara för att det inte är tillåtet.

Vi kommer alltid strida för vår rätt och det kan finnas en stor frihet i att ta till strid utanför de lagar som försöker begränsa dem. Om lagen inte skyddar oss, ska vi inte heller låta den skydda de företagare och chefer som gör pengar på vårt arbete. Tänk vad skönt det ska bli att slippa skriva strejkvarsel till medlingsinstitutet och därmed också slippa lyssna på oändliga fredspliktsinvändningar och annat som företagare och politiker hittar på för att hindra oss från att få fram vår vilja.

Sedan 1974 är det förbjudet för arbetstagarorganisationer att stötta olovliga stridsåtgärder men när hjältarna i Stockholms sopgubbar dömdes till böter för olovlig strejk, samlade Arbetarsolidaritet ihop till böterna. Företagarna och cheferna behöver vår arbetskraft, men vi behöver inte dem. Så länge maktförhållandet ser ut på det sättet och
vi fortsätter hålla ihop kan ingenting stoppa oss. Om ett år kanske strejkrätten är död, men strejken kommer fortsätta leva.
Tack!"

свернуть