#IgmarBergman #IngridBergman #Gotland #Sweden #Sverige
Ingrid Bergman[a] (29 August 1915 – 29 August 1982) was a Swedish actress who starred in a variety of European and American films, television movies, and plays.[1] With a career spanning five decades, she is often regarded as one of the most influential screen figures in cinematic history.
According to the St. James Encyclopedia of Popular Culture, upon her arrival in the U.S. Bergman quickly became "the ideal of American womanhood" and a contender for Hollywood's greatest leading actress.]David O. Selznick once called her "the most completely conscientious actress" he had ever worked with. In 1999, the American Film Institute recognised Bergman as the fourth greatest female screen legend of Classic Hollywood Cinema.
She won numerous accolades, including three Academy Awards, two Primetime Emmy Awards, a Tony Award, four Golden Globe Awards, BAFTA Award and a Volpi Cup. She is one of only four actresses to have received at least three acting Academy Awards (only Katharine Hepburn has four).
Born in Stockholm to a Swedish father and a German mother, Bergman began her acting career in Swedish and German films. Her introduction to the U.S. audience came in the English-language remake of Intermezzo (1939). Known for her naturally luminous beauty, she starred in Casablanca (1942) as Ilsa Lund, her most famous role, opposite Humphrey Bogart. Bergman's notable performances in the 1940s include the dramas For Whom the Bell Tolls (1943), Gaslight (1944), The Bells of St. Mary's (1945), and Joan of Arc (1948), all of which earned her nominations for the Academy Award for Best Actress; she won for Gaslight. She made three films with Alfred Hitchcock: Spellbound (1945), with Gregory Peck, Notorious (1946), opposite Cary Grant and Under Capricorn (1949), alongside Joseph Cotten.
Ernst Ingmar Bergman, född 14 juli 1918 i Uppsala, död 30 juli 2007 på Fårö, var en svensk film- och teaterregissör, filmproducent, manusförfattare, teaterchef, dramatiker och författare. Han är en av Sveriges internationellt mest kända kulturpersonligheter, och en av de främsta regissörerna i filmhistorien.[1][2][3] Hans mest klassiska och kritikerrosade filmer inkluderar Sommarnattens leende (1955), Det sjunde inseglet (1957), Smultronstället (1957), Såsom i en spegel (1961), Nattvardsgästerna (1963), Tystnaden (1963), Persona (1966), Viskningar och rop (1972), Scener ur ett äktenskap (1973), Fanny och Alexander (1982) och Saraband (2003).
Bergman har under sin karriär regisserat och skrivit manus till över sextio filmer och dokumentärer för både bio och tv, samt regisserat över 170 teaterpjäser. Hans filmer utspelar sig främst i Sverige, och flera av dem spelades in på Fårö. Hans olika verk behandlar ämnen som förräderi, galenskap, tro, Guds existens, mänsklighet, död, ungdomars uppväxt, kvinnor och deras roll i samhället, och enkelhetens princip. Han skapade kreativa samarbeten med sina filmfotografer Gunnar Fischer och Sven Nykvist, och i hans skådespelarensemble ingick Harriet Andersson, Bibi Andersson, Liv Ullmann, Gunnar Björnstrand, Erland Josephson, Ingrid Thulin och Max von Sydow.
