Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) håller med EU:s Migrationskommissionär Ylva Johansson (S) att hennes föreslagna asyl- och migrationspakt är vägen framåt. Att Europaparlamentets chefsförhandlare Tomas Tobé är en entusiastisk anhängare av EU-pakten är redan väl känt.
Men att migrationsministern som uttalat att ”vi behöver paradigmskiftet” efter migrationsministrarnas möte i Bryssel förra fredagen sällade sig till denna skara är värt att notera. Det viktigaste verkar vara att leverera en färdigförhandlad migrationspakt. Trots att den inte är skapad för att klara av framtidens enorma migrationstryck gentemot Europa. Trots att den kan medföra att Sverige tvingas betala stora belopp till Bryssel för att kunna föra en strikt migrationspolitik.
Österrikes migrationsminister retirerade inte för Bryssels påtryckningar utan valde på samma möte att stödja Danmarks och Storbritanniens planer på att flytta hela asylprocessen, även mottagandet, till tredje land i Afrika. Migrationsminister Gerhard Karner från Moderaternas systerparti ÖVP vill att EU:s migrationspakt ska tillåta detta alternativ. Så som förslaget är utformat kan endast länder som har ett undantag från EU:s asyl- och migrationspolitik föra en sådan politik.
När det nu äntligen finns stöd från både vänster- och högerregeringar i EU för en hållbar migrationspolitik är det hög tid för den svenska regeringen att omvärdera. Framtidens hållbara migrationspolitik följer Australiens exempel och stoppar döden på havet. Den krossar människosmugglarnas affärsmodell och den säkrar vårt sätt att leva.
Det var linjen jag förespråkade i EU-parlamentets debatt förra veckan inför migrationsministrarnas extrainsatta möte.
Ylva Johanssons förslag skulle med sin omfördelning av migranter öka pullfaktorerna medan den dansk-österrikiska politiken skulle minska dessa. Varför migrationsministern envisas med att stödja Ylva Johanssons förslag är för mig svårt att förstå.
En förklaring kan vara att moderaterna lovat sin politiska familj i EU att driva frågan i hamn och för att uppnå EU:s målsättning är man villiga att acceptera en för Sverige olönsam kompromiss.
En annan förklaring kan vara att Moderaterna felbedömt den politiska situationen. Parlamentets migrationsliberala majoritet har länge krävt att medlemsstaterna accepterar en solidaritetsmekanism d.v.s. omfördelning av migranter från länderna kring medelhavet för att godkänna förslagen till uppdaterad unionskodex om gränspassage, Screeningförordningen och Eurodacförordningen, tre förslag som faktiskt skulle stärka gränsskyddet och på marginalen förbättra gräns- och migrationskontroller i EU.
Det Moderaterna har missat i sin omvärldsanalys är prognoserna för befolkningstillväxt i Afrika. Från 1,4 miljarder till 4 miljarder inom detta århundrade. När man dessutom mäter viljan att migrera till Europa runtom i världen visar det sig att över 500 miljoner skulle göra det idag om de fick chansen. Det antalet kommer bara att öka.
Det är min bestämda övertygelse att Europa måste skicka signaler till omvärlden som MINSKAR migrationstrycket. De som förespråkat den dansk-österrikiska linjen har det politiska och moraliska övertaget. Folkviljan är på vår sida och EU-parlamentet kommer förr eller senare inse detta. Särskilt om de fortsätter kräva att gränsskydd och därmed VÅR SÄKERHET villkoras med omfördelning av migranter. Då kommer parlamentariker förlora röster och det är något de bryr sig om.
Följ mitt arbete i EU-parlamentet | Follow my work in the EU Parliament
[ Ссылка ]
[ Ссылка ]
[ Ссылка ]...
[ Ссылка ]
[ Ссылка ]
