Musik/Music: Johannes Larsson
feat. Marielle Karlsson
Text/Lyrics: Julia Fransson


Jag vill inte behöva må så här.
Går ut med kompisar på kvällarna, för att kunna ha kul, skratta och le.
Jag levde med min sjukdom som ett självskadebeteende.
Som en ångest dämpning, för jag hade inget val.

Ingen förstod hur det va att gå igenom det, smärtan sitter kvar.
Då folk frågade hur jag mådde, jag sa "det är bra", men på insidan va jag förstörd.

Än idag så tänker jag på alla tankar som jag hade och kommer fram till samma sak.
Att ingen vill ha mig kvar.
Och nu är allt förstört för varje gång jag tänker tillbaks.
Så minns jag det som gör mig ledsen, för jag då jag va så svag.

Och när jag glider tillbaka till dom banorna, så må jag uselt för det var då jag såg mig som fin.

Ingen förstod hur det va att gå igenom det, smärtan sitter kvar.
Då folk frågade hur jag mådde, jag sa "det är bra", men på insidan va jag förstörd.

Än idag så tänker jag på alla tankar som jag hade och kommer fram till samma sak.
Att ingen vill ha mig kvar.
Och nu är allt förstört för varje gång jag tänker tillbaks.
Så minns jag det som gör mig ledsen, för jag då jag va så svag.

Jag vill ha en trappa som man kan få mig att gå upp.
En bro så att jag kan se ner på alla tårar jag spillt.
Men jag känner att dom håller mig kvar på jorden.
Och jag vet inte vad jag ska ta mig till...vill inte glida tillbaks.

Än idag så tänker jag på alla tankar som jag hade och kommer fram till samma sak.
Att ingen vill ha mig kvar.
Och nu är allt förstört för varje gång jag tänker tillbaks.
Så minns jag det som gör mig ledsen, för jag då jag va så svag.

Det låter säkert löjligt, men jag kände så och det kan ingen ta ifrån mig.
För gjort är gjort.

свернуть