Jean Sibelius (1865- 1957)
Svarta rosor, Op.36, No. 1
(Text: Ernst Josephson)
Amy Ní Fhearraigh, soprano
Niall Kinsella, piano
*****
Svarta Rosor
Säg, varför är du så ledsen i dag,
du, som alltid är sa lustig och glad?
Och inte är jag mera ledsen i dag
än när jag tyckes dig lustig och glad;
ty sorgen har nattsvarta rosor.
I mitt hjärta där växer ett rosendeträd,
som aldrig nånsin vill lämna mig fred,
och på stjälkarna sitter det tagg vid tagg,
och det vållar mig ständigt sveda och agg;
ty sorgen har nattsvarta rosor.
Men av rosor blir det en hel klenod,
än vita som döden, än röda som blod.
Det växer och växer. Jag tror jag förgår,
i hjärtträdets rotter det rycker och slår;
ty sorgen har nattsvarta rosor.
Black Roses
Say, why are you so sad today,
You, who are always so happy and glad?
I am sad no more today
Than when I think of you happy and glad;
For sorrow has roses black as night.
In my heart there grows a tree,
Which never grants me rest,
upon its stems hangs thorn after thorn,
it causes me endless suffering and pain;
For sorrow has roses black as night.
But there is a whole treasure of roses,
Some white as death, some red as blood.
It grows and grows. I believe I pale,
in my heart-tree’s roots it tugs and pulls;
For sorrow has roses black as night.
(Swedish Translation © Daniel M. Grimley)
