Ackompagnerad av medlemmar av Stockholms Filharmoniska orkester under ledning av Ulf Björlin.
Text och musik: Evert Taube --- För att se texten, klicka VISA MER/SHOW MORE.

Det var Blue Bird av Hull,
det var Blue Bird en brigg
som med sviktade stumpar stod på,
över soten i snöstorm med nerisad rigg
själva julafton sjuttiotvå.
"Surra svensken till rors, han kan dreja en spak,"
ropa skepparn: "All right boys, lös av!"
Och Karl Stranne från Smögen
blev surrad till rors
på Blue Bird som var dömd att bli vrak.

Han fick Hållö fyrs blänk,
fast av snöglopp och stänk,
han stod halvblind.
Han fick den i lov.
Och i lä där låg Smögen,
hans hem där hans mor
just fått brevet från Middelsborough.
"Nå vad säger du Karl? Går hon klar?" "Nej, kapten!
Vi får blossa för här är det slut.
Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä."
"Ut med ankarna, båtarna ut!"

Men hon red inte upp
och hon fick ett par brott
som tog båten dom hade gjort klart.
"Jag tror nog", sa Karl Stranne "Att far min gått
ut emot oss, jag litar på far!"
"Båt i lä! Båt i lä!" "Det är far, det är vi!
Det är far min från Smögen. Hallå!"
"Båt i lä!", sjöng han ut "Dom är här hoppa i,
alle man, vi bliver bärgade då."

Det var Stranne den äldre.
En viking. En örn.
Tog sitt renade brännvin
ur vinskåpets hörn
til at bjuda dom skeppsbrutna på.
"Hur var namnet på skutan?"
han sporde, och slog
nio supar i spetsiga glas.
"Briggen Blue Bird."
Det tionde glaset han tog
och han slog det mot golvet i kras.
"Sa ni Blue Bird, kapten? Briggen Blue Bird av Hull?
Gud i himlen, var är då min son?
Var är pojken, kapten, för vår frälsares skull?"
Det blev dödstyst ibland männen i vrån.

Gubben Stranne
tog sakta sydvästen utav
"Spara modern, kapten, denna kväll.
Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav.
Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll."
Och kaptenen steg opp
han var grå, han var tärd,
stormen tjöt, knappt man hörde hans ord
när han sa med självande röst till sin värd:
"Karl stod surrad och glömdes ombord."

Evert Taube


EMI 7C 156-35557

свернуть