I den nionde fågelsånglektionen tas både svordomar och Stjärnornas krig-roboten r2-d2 till hjälp för att reda ut hur fyra fåglar som trivs i öppna buskmarker låter.
Törnsångaren låter förtörnad, nästan förbannad. Den lite skramliga ramsan låter som korta haranger av svordomar på fågelspråk.
Den nära släktingen ärtsångare har en sång som av tradition brukar jämföras med ljudet av en ensam ärta som skallrar omkring i en burk. Liknelsen är kanske inte klockren, men den är lätt att komma ihåg: ärta i burk ... ärtsångare.
Kanske kan ärtsångaren blandas ihop med gulsparven som också har en sångstrof som består av snabbt upprepande monotona toner. Den räknar till sju brukar man säga, ett-två-tre-fyr-fem-sex-å-sjuuuu. Men bli inte förvånad om den räknar till både elva, tolv och tretton.
Och så slutligen hämplingen som är en fink vars sång påminner om flera andra finkar som grönsiska och steglits (se fågelsånglektion #6). Men den har ett karaktäristiskt sätt att ofta hacka upp sin sång i korta strofer, det låter som om den kommer av sig och börjar om gång på gång. Och så har den ett tonfall som ibland påminner väldigt mycket om Stjärnornas krig-roboten r2-d2, det tycker i alla fall Naturmorgons fågelsångpedagog Mats Ottosson.
Lyssna och döm själva!
[ Ссылка ]
