Såhär sent på säsongen letar jag mig högt upp i kuperad mark för att lura riporna. Med mig har jag vorstrarna Lycka och hennes mor Tyra. Hon är en gammal och älskad jaktkamrat som sprungit många mil på det här fjället. Hon fick följa med idag och göra några få korta släpp, men mest är hon med för att vi delar så många minnen härifrån. Hon hör liksom hit.
Sorgligt nog insåg jag att detta kanske var sista gången vi tillsammans gick den där långa stigen ner från fjället, en stig vi gått i 11 år. Hundar åldras allt för fort.
Ripmuggar i emalj hittar du på www.myhansson.com
Musik: epidemicsound.com
