Född 1896 i Norrsundet emigrerade Olga Lindgren till USA 1913. Hon sjöng visor hos godtemplarorden i Minneapolis, varefter hon 1915 engagerades vid Hjalmar Petersons (Olle i Skratthult) resande teatersällskap. De turnerade i de flesta delstater; först längs hela västkusten, därefter östkusten. Säsongen 1924–1925 förde dem till de kanadensiska och mexikanska gränstrakterna. När orkestern var som störst med tjugotalet musiker fick turnéerna göras med tre bilar.

Programmet bestod av mindre bondkomiska pjäser. Större uppsättningar var ”Värmlänningarna” samt ”Lars Anders och Jan Anders och deras barn”. På scen uppträdde Olga med svenska sånger och dansnummer. Hon gifte sig med Hjalmar i Minneapolis 1917. I Hovland vid Lake Superior hade makarna två sommarvillor och drev flera restauranger.

Med dragspelaren Birger Nordström hade makarna The Peterson-Nordstrom Trio. Den 27 april 1918 var ensemblen på väg till Erie, Pennsylvania, för att uppträda. Medan publiken satt och väntade, inträffade en svår tågolycka, varvid den 24-årige Nordström omkom.

Olles orkester existerade i olika konstellationer fram till 1933, då makarna skildes och Olga tog avsked. Färre svensktalande och en ekonomisk depression satte stopp för den resande bondkomikern. Hjalmar avled som en bortglömd, fattig och ensam man 1960. Olga gifte sig 1935 med borgmästaren i St. Paul, Harold Nilsen, och blev för första gången hemmastadd bortanför landsvägarna. Hon uppträdde i svensk TV och radio, och var Sveriges representant vid International Folklore Congress i Washington på 1970-talet. 1976 uppträdde hon vid Smithsonian Folklife Festival. Olga avled 1985.

Hjalmar och Olga sjöng in två grammofonskivor för Columbia i New York i mars 1917. ”Min sångröst den kan ej betalas i guld” är skriven av bondkomikern Lars Dalabonde (Aron Henriksson).

свернуть