Worte und Weise: Carl Michael Bellman
Deutsche Fassung: Carl Zuckmayer

MrGammler auf Facebook: [ Ссылка ]

Noten, Tabs & Akkorde: [ Ссылка ]


So troll'n wir uns ganz fromm und sacht
von Weingelag und Freudenschmaus,
wenn uns der Tod ruft: Gute Nacht,
Dein Stundenglas rinnt aus.
Wer heut noch frech den Schnabel wetzt
und glaubt, ein großer Herr zu sein,
pass auf, der Schreiner hobelt jetzt
grad schon an deinem Schrein.

Scheint das Grab dir tief und dumpf sein Druck:
Alavott, so nimm noch einen Schluck,
und noch einen hinterher,
und rasch noch zweie, dreie mehr,
dann stirbt sich's nicht so schwer.


Der nach des Andren Liebsten schielt
und doch sich fühlt als Nobelmann,
pass auf! Dem Spielmann, der dir spielt,
springst du ins Grab voran!
Und du, der toll vor Eifersucht
zerschmiss einst jedes Glas im Saal --
wenn dich der Tod im Bett besucht --
hoch lebe dein Rival!

Scheint das Grab dir tief und dumpf sein Druck:
Alavott, so nimm noch einen Schluck,
und noch einen hinterher,
und rasch noch zweie, dreie mehr,
dann stirbt sich's nicht so schwer.


Was hilft's, wenn du vor Wut auch spuckst,
der Tod ist keiner Münze feil.
Von jedem Schlückchen, das du schluckst,
schluckt schon der Wurm sein Teil.
Ob niedres Pack, ob hohe Herrn --
am Ende sind wir Brüder doch:
dann leuchtet uns der Abendstern
ins gleiche finstre Loch.

Scheint das Grab dir tief und dumpf sein Druck:
Alavott, so nimm noch einen Schluck,
und noch einen hinterher,
und rasch noch zweie, dreie mehr,
dann stirbt sich's nicht so schwer.




Schwedischer Fassung:

Så lunka vi så småningom,
från Bacchi buller och tumult,
när döden ropar: Granne kom,
ditt timglas är nu fullt.
Du gubbe fäll din krycka ner,
och du, du yngling lyd min lag,
den skönsta nymf, som åt dig ler,
inunder armen tag.

Tycker du att graven är för djup,
nå välan så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en,
dito två, dito tre
så dör du nöjdare.


Du vid din remmare och press,
rödbrusig och med hatt på sned,
snart skrider fram din likprocess,
i några svarta led;
och du som pratar där så stort,
med band och stjärnor på din rock,
ren snickarn kistan färdigt gjort,
och hyvlar på dess lock


Men du som med en trumpen min,
bland riglar, galler, järn och lås,
dig vilar på ditt penningskrin,
inom ditt stängda bås;
och du som svartsjuk slår i kras
buteljer, speglar och pokal:
bjud nu godnatt, drick ur ditt glas,
och hälsa din rival.


Och du, som under titlars klang.
din tiggarstav förgyllt vart år,
som knappast har, med all din rang,
en skilling till din bår;
och du, som ilsken, feg och lat,
fördömer vaggan, som dig välvt,
och ändå dagligt är plakat
Till glasets sista hälft.


Du som vid Martis fältbasun,
i blodig skjorta sträckt ditt steg,
och du, som tumlar i paulun,
I Chloris armar feg;
och du som med din gyllne bok,
vid templets genljud reser dig,
som rister huvud lärd och klok,
och för mot avgrund krig.


Men du som med en ärlig min,
plär dina vänner häda jämt,
och dem förtalar vid ditt vin,
och det liksom på skämt,
och du som ej försvara dem,
fastän ur deras flaskor du,
du kan väl slicka dina fem,
Vad svarar du väl nu?


Men du, som till din återfärd,
ifrån det du till bordet gick,
ej klingat för din raska värd,
fastän han ropar: Drick,
driv sådan gäst från mat och vin,
kör honom med sitt anhang ut,
och sen med en ovänlig min,
Ryck remmarn ur hans trut!


Säg, är du nöjd, min granne säg,
så prisa världen nu till slut;
om vi ha en och samma väg,
så följoms åt; drick ut.
Men först med vinet rött och vitt,
för vår värdinna bugom oss,
och halkom sen i graven fritt,
vid aftonstjärnans bloss.

свернуть